Nu skulle jag vilja påstå att jag har börjat mitt livs hittils största resa. Idag, eller igår som det blir för er med svensk tid lyfte jag från säker mark till något helt nytt och främmande. Svårslaget!

 

När jag dagen innan avresa skulle checka in online via flygbolagets hemsida för att köpa till extravikt och slippa betala massor på flygplatsen så misslyckades det! Jag hade ju inget ESTA (inresetillstånd) registrerat eftersom jag har ett visum så då gick det inte att checka in online vilket medförde att de där kilona jag hade extra i min resväska skulle bli galet dyra. Det ledde till att jag fick packa om väskan och ha maximal vikt i handbagaget, nämligen 12 kg plus en gigantisk handväska med ett antal kilo i också. Tacka vet jag vakumpåsar! Min resväska var långt ifrån full men den vägde då 23kg ändå! Jag är ganska nöjd med att ha karat mig på en väska bara :)

 

Jag fick skjuts av mina föräldrar till Kastrup, Köpenhamn där jag flög ifrån till J F Kennedy, New York. Planet dit hade inga såna fina tvapparater i nackstöden så jag trodde det skulle bli hur drygt som helst! Men som tur var köpte jag mig en bok till iPaden på morgonen och den sträckläste jag verkligen. Nästan lika bra som Femtio nyanser-triologin och i samma stuk har nu Crossfire-trio. Ett bra sällskap på en långtråkig flygresa iallafall :)

 

Väl framme i New York fick jag gå igenom USA's galna säkerhetskontroll där man lämnar fingeravtryck och tar kort. Jag var lite skraj att jag inte skulle ha med mig alla papper som krävdes eftersom jag inte visste vilka papper passkontrollanten skulle vilja ha då jag som sagt har visum och ska studera men det löste sig och jag hade med mig pappret han önskade få se. OCH KAN NI TÄNKA ER, JAG FASTNADE INTE I TULLEN! Tralalalaaaaa, jippi! Första gången tror jag! Och det var då på tiden, sjätte gången gillt att USA's tull inte vill göra en "random check" på lilla mig. Jag fick hämta ut mitt bagage och checka in det igen vilket jag var aningen nervös inför men det löste sig fint. Dock kommer jag aldrig i hela mitt liv resa med så sjukt mycket handbagade igen, åtminstone inte utan hjul på väskorna. Jag vet inte hur långt jag har burit på alla kilon men det känns då i kroppen..

 

I New York hade jag gott om tid och hann sitta ner och ta det lugnt en timme innan planet till Syracuse avgick. Det var det absolut minsta flygplan jag åkt. Ett säte på ena sidan mittgången och två på anda, det var så litet att man knappt kunde stå upprätt! Lite häftigt men mest läskigt.

 

Väl framme i Syracuse mötte jag upp Sara, en klasskamrat från LTU som är här samtidigt som jag, och Jonathan som är vår buddy här borta. Vilken hjälte alltså, han och hans rumskompis körde i 2,5 timmar för att plocka upp oss på flygplatsen och sedan köra lika långt tillbaka till skolan med oss. På vägen stannade vi för att äta och handla det allra nödvändigaste som täcke, kudde, schampoo och tandkräm. De körde oss till stället vi ska bo på nu fram tills söndag då vår lägenhet inte är färdigrenoverad. Vi har varsit rum nu, lite halvläskigt är här men det ska gå. Sämre standard än sveriges sunkigaste vandrarhem, men det känns skönt att veta att något bättre väntar! Jag hade tänkt lägga upp lite bilder på rummet men jag kompletterar med dem i morgon för nu börjar jag bli trött efter en hel dags resande! Ni vet åtminstone att jag har kommit fram & att jag lever :)