Inget serveras på silverfat

Ja, sålänge du inte ber om det då. Haha, ja jag kan inte sluta le! Att jag är tokig visste jag minsann sen innan, och detta är väl inget som ska förvåna precis. Men jag tänkte till och det gjorde jag minsann bra! Sen jag flyttade upp till Luleå igen i augusti så har lägenhetsområdet varit en enda stor byggarbetsplats i princip. Det hade varit någon vattenläcka i somras så de håller på att gräva och fixa med nya rör & grejer. Så vilket fönster jag än tittar genom så ser jag byggarbetare i princip. Jag har ju nästan börjat bli lite kompis med herrarna då jag passerar dem minst två gånger om dagen och hälsar lite sådär trevligt. Jag har länge tänkt på det, och idag lyckades jag minsann tajma det riktigt bra. Jo det är såhär att min underbara cykel, som jag har ärvt av min farmor som hon hade som ung, nämligen har börjat ge upp hoppet lite. Men jag har inte gett upp hoppet om cykeln. Inte än! Styret lossnade för några veckor sen och det roterade runt precis som det ville, livsfarligt om man får för sig att cykla ändå. Detta gjorde ju jag såklart, men då började cykeln protestera ytterligare och bli rörligt även i x-led som vi ingenjörer skulle säga. SamboSara har nästan gått & väntat på ett samtal från mig där jag antingen ligger i skiten för att jag ramlat med cykeln eller att jag är påväg in till akuten för att jag har ramlat. När jag var galet nära gav jag upp. Nu har jag cyklat nog för i år - iallafall tills jag lyckats fixa styret. Att bromsarna knappt fungerar gör minsann inte cykeluplevelserna mindre spännande heller. MEN så kom jag på att de där byggarbetarna har ju en svets... Och ja, de skulle ju kanske kunna hjälpa mig fixa min älskade cykel. Fast det där rätta tillfället har inte kommit till att fråga - förens idag! Så idag frågade jag lite charmigt och snällt om de inte skulle kunna tänka sig att hjälpa mig svetsa fast styret så det aldrig mer ska kunna bli ostabilt. Ja leendena jag möttes av sa sig självt - de hjälpte gärna till att fixa min cykel! Så nu är min cykel fixad, jag är världens lyckligaste och grabbarna har något gott att dricka till middagen ikväll. TOPPENBRA! Att jag sen sprang runt näck i lägenheten i morse utan att tänka mig för - då persiennerna vart uppe - kan jag väl bara ta som en komplimang!
Såhär fin är min finfina gammelcykel! Tänka sig att den köptes för 345:- en gång i tiden. SÅ BRA INVESTERAT FARMOR!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0