Idag var det dags, dags att återförenas med Pizzeria Viking. Jag har länge längtat efter en härlig kebabtallrik, helst skulle den vara från Trendie men det är på tok för långt iväg så det fick bli den hederliga pizzerian i byn. Där jag för övrigt är känd, mycket känd. Jag glömmer aldrig pizzabagarens min när jag berättade att jag skulle flytta till Luleå och att det var sista gången på ett bra tag jag kom och köpte pizza. Mamma var inne där för ett tag sen, då tittar han glatt upp och undrar om jag är hemma igen men det var jag ej. Nu när jag gick inom dörren möts jag av världens leende och han hälsar mig välkommen tillbaka. Man lämnar alltid den pizzerian med ett leende på läpparna och somnar alltid med en mätt mage efter ett besök där! När jag ska ha min vanliga pizza, capricciosa utan oregano så behöver jag bara gå in, hälsa och sen gå ut igen så vet jag att min pizza är klar på tio min!